Träna både kropp och knopp

Att våga testa gränserna är svårt när man har haft sina besvär länge. Kroppen liksom förväntar sig att det ska göra ont, och bara väntar på att nästa rörelse är när det händer. Man brukar prata om den så kallade kyrkbänkseffekten! Jag minns när jag skulle lära mig åka snowboard. Efter ett tag gjorde det ont i rumpan redan innan jag nått marken men precis efter att jag förstod att jag skulle ramla! Det här måste jag jobba med. (Inte snowboard men väl mina tankar!) Sjukgymnast M. vill att jag ska gå mer utan kryckor utomhus. Hon förslog att jag ska börja med att gå ett varv runt huset. Tur att vi bor i ett litet hus! Ni vet det där med promenader är känslomässigt laddat för mig! Ännu har jag inte provat, men inomhus, både på jobbet och hemma, går jag helt utan kryckor ibland. Och sen när man behöver en eller två så minns jag inte var jag ställt dom, hm! Inte så bra, då har man dessutom ganska ont, för det är ju därför som man måste ha dem. Stretching är också lite laddat! Det är svårt att hitta rätt, att våga tänja och känna att det håller. Men mina ljumskar gillar det! Jag måste väga lämna trygghetszonen! Nu är det dags att sluta fundera och börja träna istället!

"Det gör ont när knoppar brister..."