onsdag 13 maj 2015

Ett år efter den tredje och sista operationen

Idag, är det exakt ett år sedan den tredje och sista operationen av dr. B. Sturesson på Ängelholms sjukhus. Då stelopererades min vänstra SI-led med hjälp av tre tobleroneliknande skruvar. Och tack vare den och då två tidigare operationerna, när högra SI-leden fixerades, har min hälsa förbättras oerhört. Jag önskar fira med en lista över alla mina nygamla förmågor.

Numera kan jag:
1. sova utan att vakna av värk mitt i natten och jag klarar av att vända mig i sängen. Jag ligger gärna på mage och sover, helt utan problem. Tidigare hade jag ett komplicerat kuddsystem i sängen.
2. gå långa promenader, och min stegräknare har ibland tangerat 8 km på en dag. Tidigare gällde rullstol för sträckor över 200 meter.
3. sitta på en stol utan kudde och utan att behöva justera position var 5:e minut.
4. klara mig utan värktabletter under ett helt dygn. Tidigare käkade jag piller i stora lass, nu blir det nåt då och då.
5. träna hela kroppen, och jag kan öka träningen och det ger resultat. Kroppen stärks alltmer.
6. hålla i gång en hel dag med arbete, familj och aktiviteter, oftast i alla fall! 
7. ha kul! Livet har fått en guldkant. Det handlar inte bara om bäckenet hela tiden med värk, orörlighet och hopplös träning. Steloperationerna av mina SI-leder är bland det bästa som någonsin hänt mig! 
Jag är så nöjd! 

måndag 11 maj 2015

Pausa mera!

Härmed lovar jag mig själv att pausa mera! Det har varit alltför hektiskt med jobb och aktiviter på sista tiden. Månaden maj är alltid fullproppad men det är jag som sätter tempot och nu är det dags att dra ner. Förut var det så lätt, mitt bäcken satte alltid gränsen och jag körde på tills värken satte stopp. Och det gick ju som bekant ganska fort. Nu är det inget som håller mig tillbaka på samma sätt. Jo, det är klart att fingrar, fötter och armbågar känns men ett hugg i framfogen är liksom mer ett definitivt NEJ. Dags att pausa! Med den här farten får jag massa saker och ting gjorda och jag vill liksom ta igen sådär 15 år. Men jag tror att jag bränner min energi alltför snabbt, och det är inte det som jag vill. Utan istället vill ju jag njuta av livet, nu när mitt bäcken äntligen är fixat. Dessutom vill jag också ha tid och ork för att stärka min kropp med träning, och må ännu bättre och skaffa reserver. Idag blev det ett pass hos sjukgymnast M. där vi koncentrerade hos på bålstabilitet. Liggandes på rygg på en rulle försökte jag hitta balans i en rad övningar. Så svårt, jag har visst inte mycket till rumpmuskler och det tycks helt omöjligt att kunna separa bäckenet från ländryggen. Tydligen har jag inte så mycket inre magmuskler heller. Okej, jag ska inte bara pausa utan träna också. Men allra först ska jag sova!

Lizzykatten kan pausa nästan jämt!

söndag 3 maj 2015

Varierande väder

Ibland kan det bara komma över mig. Det går så snabbt, så snabbt som vattnet sprutar ur badkarskranen på fullt tryck! Det händer inte ofta men det händer ibland! Det kan vara nån småsak, nåt litet som jag glömt men som kommer fram bara sådär, och så sätts det igång! Bara så bums omedelbart. Och det måste brytas innan spiralen, den nedåtgående, kör igång! Jag pratar om tankar, negativa tankar som faktiskt kan invadera hjärnan hur snabbt och helt oförberett som helst! Naturen har gjort mig glad men jag har också fått reumatism med knasiga leder, värk, en massa sjukgymnastik och piller! Jag är så otroligt tacksam över min steloperationer av SI-lederna i bäckenet, och jag skulle kunna skriva en gigantisk tacksamhetslista över smärtan jag slipper och alla de saker som jag numera klarar av. Men ändå! Ibland så kommer ilskan, ofta i kombination med trötthet. Ständigt och jämt, jag måste beakta kroppen oavsett! Men negativa tankar försöker jag se som mörka moln på himlen, de dyker alltid upp men seglar alltjämt iväg. Låt dem bara passera utan att fästa sig vid dem. Jag är mer än mitt bäcken! Jag är så mycket mera! Och när jag vilat, tröttheten är borta, och jag rest mig från soffan då ser jag bara ljusa fjäderlätta moln på en blå, blå himmel. Jag har det väldigt, väldigt bra! Jag är nöjd! 


Kanske skrämma tankarna med en drake?