Varierande väder

Ibland kan det bara komma över mig. Det går så snabbt, så snabbt som vattnet sprutar ur badkarskranen på fullt tryck! Det händer inte ofta men det händer ibland! Det kan vara nån småsak, nåt litet som jag glömt men som kommer fram bara sådär, och så sätts det igång! Bara så bums omedelbart. Och det måste brytas innan spiralen, den nedåtgående, kör igång! Jag pratar om tankar, negativa tankar som faktiskt kan invadera hjärnan hur snabbt och helt oförberett som helst! Naturen har gjort mig glad men jag har också fått reumatism med knasiga leder, värk, en massa sjukgymnastik och piller! Jag är så otroligt tacksam över min steloperationer av SI-lederna i bäckenet, och jag skulle kunna skriva en gigantisk tacksamhetslista över smärtan jag slipper och alla de saker som jag numera klarar av. Men ändå! Ibland så kommer ilskan, ofta i kombination med trötthet. Ständigt och jämt, jag måste beakta kroppen oavsett! Men negativa tankar försöker jag se som mörka moln på himlen, de dyker alltid upp men seglar alltjämt iväg. Låt dem bara passera utan att fästa sig vid dem. Jag är mer än mitt bäcken! Jag är så mycket mera! Och när jag vilat, tröttheten är borta, och jag rest mig från soffan då ser jag bara ljusa fjäderlätta moln på en blå, blå himmel. Jag har det väldigt, väldigt bra! Jag är nöjd! 

Kanske skrämma tankarna med en drake?