Den högra funkar...

Långa bilresor brukar vara en plåga för kroppen. Ganska snart protesterar bäcken, ländrygg, nacke och axlar. Framför allt SI-lederna ger sig omgående tillkänna med skarp skärande smärta. Jag laddar med alvedon och ipren i maxdos samt tar och rullar en handduk bakom svanken. Sen gäller det att stanna och sträcka på sig lite då och då för att få igång blodcirkulationen. Om jag sitter vid ratten brukar mittfogen knaka efter en halvtimme ungefär. Armar, händer och höger vrist vill inte riktigt heller att jag ska köra. Det underlättar med farthållare och så lite växling som möjligt, så gärna motorväg med jämn hastighet. Igår var det en lååång färd i bil. Men vet ni vad? Det som jag trodde skulle hända hände inte! Inklämd i bilen var min kropp inte precis nöjd, men mina SI-lederna reagerade annorlunda än "normalt", i alla fall den ena. Det var den vänstra, icke-opererade, som sa ifrån mest. Den högra, opererade SI-leden, mitt stora sorgebarn, gnällde knappt. Och idag, dagen efter, är det alltjämt den vänstra som ömmar värst! Jag är faktiskt riktigt glad! Den högra funkar! Vilken skillnad från tidigare innan operationerna! Ha, trodde välan att det aldrig skulle vara så roligt att ha ont i bäckenet. Nu har vi sagt hej då till vintern och önskar våren ett varmt välkomnande.

Hej då!