Klonk!

Igår kväll hände det där som hände väldigt mycket förut. Det sa klonk i bäckenet och så blev jag helt orörlig. Den här gången var det musklerna runt vänster SI- led som gick ut i vild strejk. Som vanligt, att man aldrig vänjer sig, drabbades jag av lätt panik. Men soffan var nära och maken kom med en näve piller. Där blev jag liggandes till jag släpade mig i säng och sov tio timmar. Idag känns det bättre även om hela kroppen ömmar. Hela jag har gått på helspänn i väntan på sonens provsvar. Varenda muskel har laddat och tankarna har farit runt och funderat på alla möjliga scenarium. Men nu har vi äntligen fått ett positivt förhandsbesked. Flera tester kvarstår men detta var det stora. Så skönt! Jag tror att mitt "bäckenklonk" kom när jag började slappna av. Kropp och psyke är så stark sammanlänkande, och det finns en gräns för hur mycket man orkar. Och vi som redan är lite känsliga orkar nog tyvärr mindre än "vanliga". Men vi är nog väldans bra, bättre än andra, att visa fasad. Nu tänker jag erkänna att jag är däckad på soffan ett tag och njuter av körsbärsträd i blom från fönstret.

Jag njuter av våren!