Mitt hemliga vapen

För ganska många år sen nu var jag en desperat kvinna som ofta stod bakom husknuten om kvällarna. Där försökte jag förstå varför hela kroppen gjorde ont, och hur jag skulle hitta en lösning. Det var en pressad period både fysiskt och psykiskt. Jag önskar att jag hade kunnat nå fram till henne, gett mig själv en kram från framtiden och viskat att allt kommer ordna sig. Det har varit en lång resa, och jag är nog inte riktigt samma person då som nu. Framför allt har jag tvingats jobba mycket mina tankar. När jag stod där bakom husknuten kände jag mig så otroligt ensam. Jo, jag hade familj och fantastiskt make men ingen i sjukvården förstod. "Inbillning!", stod det i läkarens ögon. Det var då jag tog hjälp av en privat terapeut och kom i kontakt med mindfulness. Med minfulness jobbar du med andningen som ankare i stressade situationer, och din andning har du alltid med dig. Så om bäckenet bara sådär skär i affären och du inte kan ta ett endaste steg framåt så andas du! Var i nuet! Stå en stund, lugn, andas och sedan lättar det! I dryga sju år har jag praktiserat Mindfulness. I tuffa perioder har jag suttit en halvtimme varje morgon innan jobbet. Kroppen har lossnat och jag har kunnat gå till jobbet! Det har varit ett värdefullt redskap för mig, och hjälpt mig att stå ut! Medan värken paralyserat mig har mindfulness förlöst mig. Mitt hemliga vapen, definitivt!

Med inspiration från Österlandet.