Hönsmamma

Allra helst skulle jag vilja bära mina barn i bärselse hela tiden. Då skulle de vara i tryggt förvar hos mig. Inget ont skulle hända och inga faror skulle hota. Jag skulle kunna känna av andningen och alla rörelser. Jag skulle ha dem under ständig uppsikt och kontroll. Då skulle jag vara lugn? Mina barn hos mig! När (inte om) något hände skulle jag kunna slå larm på en gång. Möjligen skulle jag kunna tänka släppa ner dom på en madrasserad yta, en liten stund i taget. Jo, jag vet. Det fungerar inte så. Jag kan inte alltid vara med, och med handen på hjärtat tror jag inte att det är så nyttigt med en mamma i hasorna hela tiden. Barnen skulle vägra och dessutom skulle min rygg och mitt bäcken aldrig orka. De börjar bli riktigt stora med egna liv att uppleva. Fast efter förra veckans händelse har jag bestämt mig för att vara en riktig hönsmamma så länge det bara går!

Länge leve hönan!