Grådagar

Det är grådagar... Allt känns så trist och tråkigt. Både kropp och knopp stretar emot förtillfället! Jag får inget flyt i varken tanke eller rörelse. "Va!", säger knoppen, och "Knak!", säger kroppen. Höger- och vänsterfogen protesterar och drar med sig mittfogen i fallet. Fingrarna hakar upp sig när jag skriver, och min fot vill inte heller samarbeta. Jag är så utled på att alltid stå utanför. Det känns ibland som om jag lever mitt liv som åskådare. "Alla andra går vidare!", "Alla andra gör roliga saker!", "Alla andra är friska!" Kvar är jag! Hon med bäckenet och reumatismen! Mitt tålamod tryter. Jag vill också gå vidare. Alltid denna sjukdom som påverkar allt? Jo, jag vet. På det stora hela går det verkligen framåt, nu när jag har fått fantastisk hjälp i mina operationer. Maken hävdar att jag klagar just för att jag faktiskt mår bättre. Jag har fått mer energi och ork att lyfta blicken utåt mot världen. Mina grundläggande basbehov är tillgodosedda och nu vill jag ha mer. Spelar roll! Idag är det en av alla dessa grådagar när jag tappat sugen...

Anti grådagar!