Skillnad mellan 1 och 2, eller oboy?

Det gör definitivt mer ont än operation nummer 1. Det kände jag redan på uppvaket att något mera hade hänt med min kropp. Kroppen var i chock. Värken är nu mer genomgripande och ständigt molande. Det finns inga pauser. Det gör ont! Jag kör högsta dosen morfin så det gäller bara att få en jämn dos så att mera värk inte tillåts poppa upp. Tänk dig ett glas med mjölk som du rör ner oboypulver i, så känner jag mig i skallen just nu. Ljus, mörk, bubblig, knölig, rörig, kall, varm och med stor risk att spilla över. Det är inte möjligt att tänka strukturerade tankar i oboyglaset, läs skallen. Men fördelen inför denna operation är att jag är ju lite mera van och förbered (inte för smärta för vem kan förbereda sig för smärta?). Det var skönt att känna igen operationssköterskan, salen, röntgenrutinerna o.s.v. (och att bli igenkänd/"igenhörd"). Nu är soffan mitt hem igen! Per telefon har dr. Bengt idag hjälpt mig att reda ut vilka mediciner jag kan ta och inte kan ta mot min RA. (Minns ni mitt smått hysteriska samtal till reumatologen i mellandagarna? Jo, jag är turkos! ) Det är inte mycket studier gjorde så för att ta det säkra före det osäkra så får jag leva lite osäkert ett tag, paus i RA mediciner! Och så kommer bildbeviset på mina tre nya kompisar i högra höften. Jag gillar er!

Perfekt placering, välkomna!