Låg...

Så nu kommer ännu en dag på soffan. Nu börjar jag bli en smula låg i humöret. Husets fyra väggar kommer sakteliga emot mig. Ute faller snön tungt! Det har gått en månad sedan första operationen. Mycket soffa har det blivit. Och innan dess också, från och till i 13 år. Jag hatar detta, varför jag? Jag som är en supertjej med 110% energi hela tiden!? Det var en sån där kaosartad morgon idag. Barnen skulle skjutsas iväg samtidigt på olika aktiviter. Skridskor skulle knytas, en stallfleece skulle hittas och matsäck packas. I kaoset står jag tämligen oförmögen att underlätta. Maken måste fixa allt! Jag får så fruktansvärt dåligt samvete gentemot familjen att jag måste ligga så mycket! Jag minns när jag var lite och mamma hade ryggskott, en dag. Det var jätte jobbigt. All struktur raserades. Och här är jag. Men det blir snart bättre. Det kommer bli bra. Det måste det bli. Jag har i alla fall haft mina 15 minuter depp den här dagen. Och nu har det slutat snöa!

Mattes hjärta håller mig sällskap!