Kärlretning

Nu har jag landat på soffan efter två intensiva dygn. Med facit i hand borde jag kanske åkt dagen innan operationen. Tänk om det hade varit någon försening, som t. ex. ett urspårat tåg. (Jag fick knappt en blund av oro). Men allt flöt fint. Det var lite knöligt med både kryckor och rullstol på resan, man får inga händer fria. Men med kryckorna kunde jag själv gå sista biten inne i planet och slippa "rullstolspirran", lite enklare! Jag fick fin service av allt från flygvärdinnor (som också hade problem med kvardröjande bäckenuppluckring) till taxichaufförer. Väl på operation blev jag igenkänd från förra gången "som-den-som-pratar-mycket". Hm, annars kan jag sjunga... Uppvaket var jobbigt. Det var så kallt! Uppe på salen låg jag ensam. Jag saknade mitt trevliga sällskap från förra gången! Men nu kunde jag köra sing-along med Sound of music som gick på Tvn utan att störa. Sen lärde jag mig ett nytt ord: kärlretning. Det blev det när penicillinet brände i mina kärl, inte så skönt! Dagen efter kom dr. Bengt mitt i frukosten. Jag tackade honom för att han valt att hjälpa mig och inte åkt till Tyskland och Agneta Merkeles bäcken. Han berättade att operationen gått fint vilket också konstaterades av de nya röntgenbilderna som togs senare på förmiddagen. Sen tittade sjukgymnasten förbi med lite träningstips. Först på kvällen flög jag hemåt igen nu med bästa ressällskapet R. Mycket morfin blev det!

Min bästa kompis just nu!