Att göra en klassiker

Jag har gjort en klassiker. Nä, jag menar inte Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet. Det är och förblir ointagliga arenor. Snarare menar jag en traditionell klassiker: Ni vet, man börjar må bättre, tror sig må jätte bra, tar i alldeles för mycket och sen mår man inte så bra längre. Att jag aldrig lär mig! Igår morse vaknade jag nämligen och kände jag mig makalöst pigg. "Nu har det gått tre veckor sen operationen - hela världen min", tänkte jag på ett ungefär. Allt ville jag göra! Allt behövdes göras, samtidigt! Jag kavlade upp ärmarna och började sortera papper, ringde myndighetssamtal och rensade i kylen. "Oj, vad saker och ting hinner förfalla utan mig!" Sen följde bilkörning (första gången sen operation nummer två), provtagning på stora sjukhuset, Apoteket (idag igen), skjutsade barn, god middag och visit i stallet. Äntligen kände jag mig vuxen och kapabel igen! Men allting har sitt pris? Att man aldrig lär sig att ta det lugnt tills man mår bättre än bra... Nåja, nu vilar jag mig i form. Det blir en dag på soffan igen. Katten är helnöjd! Hon håller ett öga på mig att jag verkligen vilar, hela tiden!

"Ligg nu still matte!"