Under en längre period för några år sedan var det inte mitt bäcken som gjorde mest ont. Istället var det en fot. Armar och händer krånglade också. Stela, svullna och varma. Min husläkare tyckte nog att jag var ganska tjatig som dök upp allt som oftast och klagade än på det ena och än på det andra. "Bara en sak i taget, vi hinner inte mer. Du får boka ny tid.", påpekade hon syrligt. Husläkare är stressade varelser som på så kort tid som möjligt måste ta emot så många patienter som möjligt. (Pengar!) Jag förstår att hennes arbetssituation inte var optimal (vilket helt klart hämmar en persons kreativitet). "Normala värden på alla prover", sa hon alltid. "Du får inte ställa så höga krav på dig själv, ta det lite lugnare", fortsatte husläkaren. Men min värk och trötthet var obeskrivlig. Vad var det för fel? Varför gjorde det ont nästan överallt? Jag förstod inte. Familj och jobb och sen släpade jag mig i säng. När det var som jobbigast de där åren så gick jag bara ut om kvällen och ställde mig i mörkret intill husväggen på baksidan om vårt hus. Jag orkade inte ta mig längre och husknuten blev ett andningshål. Mörkret, stillheten och så ibland i sällskap av stjärnorna. För mig och min familj var jag värd att hitta svar. Det måste finnas lösningar. Men jag var tvungen att hitta dom själv! Och det gjorde jag...
Fanns svaret i stjärnorna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar