Nätverkar

Att känna att man inte är ensam betyder jätte mycket. Jag tänker närmast på att man kan bli väldigt ensam i sin sjukdom. Med sonens olycka har vi mötts av stora famnen från början, faktiskt redan i akutrummet. När jag fick reumatismdiagnosen fanns en kurator att tillgå men för bäckenbesvär har det varit tämligen tomt. Jag har känt mig grymt övergiven! Det är väl så när man har ett problem som inte är så vanligt, och som ingen riktigt kan förklara. Behovet att få dryfta just det här annorlunda är stort. Varför blev det så här? Vad kan man göra för att bli bättre? Vad ska man undvika? Det är då man vill nätverka. Träffas och dryfta, prata och diskutera, trösta och peppa! Jag har familj och vänner men dom förstår inte riktigt hur det verkligen ÄR. Och det är då det fantastiska nätet kommer in, för där nätverkar vi. Nästan varje dag kikar jag in hos mina "kollegier" för att kolla läget, kommenterar ibland, men läser allt. Tack för att just Ni bloggar, och väljer att berätta er historia. Tillsammans är vi inte ensamma. Se: http://frugnu.se och http://instabiltbacken.blogg.se samt http://mobil.steloperation.bloggplatsen.se dessutom http://mobil.si-ledsteloperation.bloggplatsen.se och http://foglossning.blogg.se. Och så min stora favorit för en stunds förströelse men även allvar: http://blogg.kattcenter.se

Ut ur buren och in i nätet! Tack!