Inte bara kropp utan också knopp

Vaknar tidigt efter att ha sovit en god nattsömn. Jo, kroppen känns okej men jag är sådär läskigt torr i munnen som man blir av för mycket värkmedicin. Jag vrider huvudet försiktigt och blickar ut över de stora björkarna som ståtar mot en klarblå himmel. Björkbladen som helt har slagit ut, rör sig alldeles perfekt i den lätta brisen. "Perfekt för en segeltur", tänker jag på en gång, och så sätter en intensiv längtan efter vatten och hav igång. Fast jag har inte klarat av båtliv på nästan femton år nu är det svårt att vänja sig om i tanken. Drömmarna finns kvar. Vad mycket som blivit annorlunda. Vad mycket som jag tog förgivet, och vad mycket som jag saknar. Helt plötsligt känner jag mig väldans ledsen. Jag vrider mig om i sängen, men märker då plötsligt att det inte gör ont i bäckenet. Wow, livet är inte så dumt ändå. Det går framåt hela tiden och har blivit så mycket bättre. Och innan någon annan i huset har vaknat så smyger jag mig upp och tar en första liten promenad på gräsmattan framöver huset. Jag bara njuter för kropp och själ.

Tusen anledningar...