Det ordnar sig

Jag vaknar på morgonen med sprängande huvudvärk och det första jag gör är att lyssna efter sonen. I natt har jag verkligen sovit dåligt! Drömmarna har varit en salig blandning av forcerade läkarbesök, ändlösa korridorer och stressade akutrum. "Hur mår han? Hur går det? Lever han?" Jag lyfter huvudet från kudden och då hör jag honom. Han sitter och skrattar med sin storasyster nere i vardagsrummet, en orolig mammas stora fröjd. Mitt hjärta lugnar sig betänkligt men oron finns kvar i kroppen. Jag tappar upp ett varmt bad, bästa receptet mot stress, och sjunker ner. Det vill sig inte riktigt men då dyker hon upp, eller snarare hoppar upp, vår söta lilla katt och balanserar på badkarskanten. Där sitter hon och övervakar tills jag lugnat mig! Hon vet vad matte behöver!

Balanskatt!