Varför?

På ultraljudet ser det ut som om en liten mus ätit i mina leder där inflammationerna fick härja fritt år efter år. Det går inte att reparera och jag dras med ständig värk och orörlighet. Vad hade hänt om saker och ting hade gjorts annorlunda? Tänk om rehabläkaren inte hade avfärdat mig så snabbt eller om ortopeden som tog de första proverna gått vidare med flera tester eller om husläkaren inte missat mitt röntgensvar? Tänk om jag bråkat mer? Tänk om jag ifrågasatt ännu mer, hade jag fått min diagnos tidigare då? Hade jag mått bättre nu? Skulle mitt bäcken fungera då? Tänk om... Numera går det dagar utan att jag tänker "tänk om". Det som sker det sker. Jag lägger energin på roligare saker. Men ibland bara bubblar sorg och ilska fram, som när hela familjen ger sig ut i slalombacken utom jag. Eller när jag med kryckor balanserar mot en smutsig bil för att montera rullstolen. Varför blev just jag sjuk? Varför missades mitt svar? Varför blev det så fel? Ibland händer det otänkbara. Så är det bara. Kanske har du änglavakt eller så är det bara slumpen som räddar dig? Då passerar det otänkbara bara förbi, och ditt liv kan gå vidare som om ingenting hänt. Men ibland blir det inte som du tänkt. Du tvingas stanna upp, tänka och så småningom förändra dig. Men kom ihåg; det mesta brukar bli bra ändå! Det handlar om din vilja att gå vidare...

Koncentrerad kraft..