Alla dessa möten

Det är morgon i Ängelholm och snart är det dags att bege sig till ortopedmottagningen och Dr Bengt Sturesson. Spännande! Dags för utvärdering av operation ett och två. Vi reste ner igår kväll. Det är intressant med alla dessa korta möten när man är ute och reser. Med rullstol och kryckor går man inte obemärkt förbi precis, utan till synes obekanta människor kan ibland fråga hur jag mår. Och jag svarar vänligt lite kort sådär. Ofta brukar det vara som en katalysator till deras egen berättelse. Plötsligt böjer de sig ner, engagerar sig och berättar sin historia. Det fascinerar hur man ibland kan öppna sig mer för en främmande person än för en nära bekant. På en resa ner mötte jag flygvärdinnan som också hade ont i bäckenet så där tio år efter graviditet. Planet var halvfullt och vi hann prata en liten stund. Hon triumferade: "Det här ska jag berätta för min man, att det inte alltid går över". Igår fick jag höra berättelsen om taxichauffören som donerade sin ena njure till sin svärson. "Jag var sjukskriven i fem veckor, nu mår jag och min svärson fint." Hon lös av stolthet, och med all rätt! Jag minns sköterskan som på sjukhuset här i Ängelholm skjutsade mig mellan två avdelningar. Som gravid hade hon deltagit i ett av dr. Sturessons bäckenprojekt. "Det är snart tjugo år sen, och tänk han var lika intresserad av bäcken då som nu. Vet du, ibland kommer kvinnor från både USA och Storbritannien för operation av Sturesson här i Ängelholm." Det känns så tryggt! Jag är i goda händer! Jag gillar småprat med främmande människor. Bara vi vågar öppna oss så kanske du får hör en berättelse som kan hjälpa dig!

Lång dags färd för kort besök!