Intermission

Hur ska jag bäst utnyttja pausen till nästa operation? Jag ska äntligen jobba, umgås med familj och vänner, och njuta av att våren är på väg. Låta vardagen komma. Men samtidigt finns en del i mig som vill fly. Nu hänger det på mig! Jag vet vad jag allra mest måste koncentrera mig på under denna sex veckor långa paus, faktiskt större delen av det kommande året och ja, egentligen återstoden av mitt liv. Vi pratar om min ständiga medicin, sjukgymnastiken. Jag kommer inte undan stabilitetsträning för bäckenet och träningen med alla mina reumatiska leder. Det är tjatigt och trist, och dessutom har jag ett komplicerat förhållande till sjukgymnaster, återkommer om det senare. Jag ska låta bli att värdera, jag vet. Sjukgymnastik är något som måste göras ungefär som att borta tänderna och att äta. Och träningen ger resultat, jag får mindre värk och ökar min rörlighet. Det är värt massor! Jag vet vilka övningar som måste göras och jag kommer att göra dem. Men det tar emot. Jag tror att jag är rädd! För det är nu som det hänger det på mig. Vid operationer är det fler utanpåliggande faktorer som avgör min hälsa medan det med sjukgymnastik handlar så mycket mer om eget ansvar. Träningen gör jag, och det är mitt liv och jag vill må bra. Det är dags att göra ett träningsschema för min alldeles egna skull.

Hej kompis!