En missad fot

Det började rejält för ca fem år sedan. Mina armbågar krånglade och under två års tid kunde jag inte böja händerna till axlarna. Det tog emot. Fingrar, axlar, handleder, vrister och bäcken värkte! Men värst var högra framfoten. Det gick inte att gå på den. Hos husläkaren lyckades jag tjata till mig en röntgen. Men istället för att ta del av provsvaret från röntgen "uttalad artrit i höger fot", RA (dvs. reumatism) och omedelbart skicka mig till reumatolog, skrev min husläkare ut antidepressiva piller! Hon gjorde helt enkelt ett misstag! Värken berodde på stress menade hon. "Ha inte så höga krav på dig!" Klart jag mådde dåligt psykiskt när hela kroppen skrek! Jag släpade mig fram mellan jobb och familj! Något var fel, tokfel! Tillslut hade jag lagt ner en förmögenhet på alternativ medicin och på samtal hos terapeut men värken bara tilltog! Det gick inte längre. Jag var redo att säga tack och hej, ungefär. Då bestämde jag mig! Bakom min husknut fick jag kraft! Nu gällde det! Maken och jag gjorde ett ryck bland privatläkarna i stan. Jag gick till två samtidigt och köpte undersökning och prover. En ny förmögenhet! Den var den mycket äldre manliga läkaren, en bra bit över pensionsålder och en smula annorlunda, som nämnde reumatism. Men någon remiss till reumatologen tänkte han inte skriva. "Det räcker med lite värktabletter!", menade han. Remissen lyckades jag slutligen få hos den kvinnliga läkaren efter en stunds övertalning. Det hade tagit över tre år från det att husläkaren missade röntgensvaret tills jag fick remiss till en reumatolog. Äntligen var jag på väg med en missad fot!

Skrållan agerar modell!