torsdag 27 februari 2014

Därför: lista 5-8

5) Stressade läkare - Systemet där din husläkare tjänar på antalet besök leder till starkt stressade läkare. De har inte tid (läs råd) att lyssna. "Varsågod och sitt", "berätta kort", "här är ett recept på medicin", "nästa!" Trist om du har ont på flera ställen då det tar alltför lång tid att förklara. Det kan inte vara lätt att alltid göra rätt när klockan tickar och pengarna rullar. Kreativiteten krymper! Med specialistläkarna är det oftast helt annorlunda. Här finns tiden att lyssna på patienten och man får chans att ställa tusen frågor. Skillnaden mellan husläkaren och specialistläkaren på det stora sjukhuset är milsvid. Kanske skulle husläkarna inte ens få kalla sig läkare? Hustomtar skulle vara en bättre benämning många gånger? Jag vet man ska inte generalisera!
6) Kvinna - Bemöts alla i vården med samma och lika rättigheter? Jag minns rehabläkaren som bara log nedlåtande åt mina värkande händer: "Du är en alltför ambitiös person". Ska man som kvinna stanna hem och ta hand om sina barn istället för att kombinera karriär och mammaroll? Får man inte ha en massa utbildning? Utgjorde jag ett hot som undrade och ställde frågor? Var jag alltför påläst? Behövde jag sättas på plats? Är det inte bra att läsa på på nätet inför ett besök hos doktorn? Jo, anser jag, annars hade jag aldrig hittat ner till Ängelholm och Sturesson. Intressant är att idag har många av mina vänner privata sjukförsäkringar. De kan gå direkt till specialisterna utan att passera husläkarna och eventuella vårdköer trollas bort. Det rimmar illa med demokratiska lika värden. Men med facit i hand önskar jag att jag också tecknat en privat sjukförsäkring. Nu är det för sent. Försäkringsbolagen är inte intresserade av redan sjuka människor.
7) Jag nöjde mig - Min skuld är tung. Jag accepterade läkarnas förklaring, i alla fall till en början... Det var min egna förnekelse. Jag trodde mycket hellre på "friska" förklaringar som kanske vitaminbrist än en livslång sjukdom! För vem vill egentligen vara sjuk? Det är "astrist", rent ut sagt!
8) Fräknar - Som jag nämnt förut ser jag nästa alltid pigg ut. Är det fräknarnas fel att rätt diagnos dröjde? Är jag för positiv och välvilligt inställd till andra människor? Men jag gillar livet och människor i allmänhet! Jag vill alltid väl, och det tror jag att alla människor vill?

Viktig ingrediens i livet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar