Inte bara jag har tröttnat

Nu är även barnen ganska lacka på att jag inte är i toppform. Mamma vilar på soffan eller kånkar runt på kryckor! (Vet ni inte ens katten reagerar när kryckorna drasar i golvet.) Och de där hjälpsamma barnen som jag skrutit om tidigare har nog trollen tagit. Bästa beviset kom härom dagen då sonen lurade upp mig på övervåningen, dagens styrkepass avklarat, för att sedan dra ner igen med mina kryckor under armen. Sedan haspade han kvickt in sin pappa i källaren där maken har sitt arbetsrum. Så jag satt där uppe och maken därnere. Men med lite föräldrarlist klarade vi ut situation. Dotter har också uttryckt sina känslor när hon helt sonika slängde upp en av mina kryckor i äppelträdet. Det talar sitt tydliga språk och jag kan verkligen hålla med. Det är segare än segt. Jag försöker ju belysa fördelarna med en närvarande mamma men måste erkänna att jag oftast talar till döva öron. En är i stallet och en är framför datorn, suck!

Inte bara frukt