Tre dagar senare...

Jag vaknade på morgonen och insåg att min högra sida fortfarande gjorde så otroligt ont. Ska jag ligga kvar och deppa eller ta tag i livet, det var den stora frågan? Vis av erfarenheten vet jag att det blir inte ett dugg bättre av inaktivitet när halva kroppen är stel som knaperstekt bacon. Men att gå upp kändes helt otänkbart, inte en dag till... Kan inte värken bara ta slut? Tänk om den kunde bli restnoterad, ungefär som de där tavelramarna på IKEA. Jag bestämde mig för att inte tänka längre än ett varmt bad, dvs jag lägger mig i badet och tänker igenom livet, eg mediterar. Väl i vattnet, varmaste varmaste, slog det mig att om jag, dag tre efter mitt största bakslag sedan operation nummer två, kan ta mig ner i ett badkar så är det inte så farligt. Jag-kommer-snart-må-bättre! Värmen, lugnet och min nyfunna insikt gav trygghet. Så slappnade kroppen av. Det gör ont men tillförsikten infann sig där i badet. Imorgon kanske jag kan träna igen?

Mitt hemmaspa!