tisdag 15 juli 2014

Tankar runt operation

Jo, det behövs mod för att låta operera sig. Men för mig var det ett förtvivlans mod. Smärtorna gav mig inget val. Så det var egentligen inte mitt mod utan snarare mitt förnuft och hopp om något bättre som drev mig. Jag var inte modig som lät opererade bäckenet utan bara så förbaskat trött på all värk. Det är fortfarande den drivkraften som leder mig genom trista dagar med ordinerad ta-det-lugnt och en massa ändlösa ben- och bäckenlyft. Jag vill något annat. Jag ville vidare. Och så var det en sak till: En rad bäckenoperationer och efterföljande rehab fixar man inte själv. Du har ett stort behov av omgivningens stöd. Det behövs markservice såväl som hejaramsor krävs längs vägen. Ensam är inte stark! 
Tack!
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Maria16 juli 2014 kl. 17:13

    Stark och modig!
    Såklart är du båda! Sen behövs såklart stöd,support, hejjaramsor och tröst också. Det var intressant att läsa om att operationen funkar för alla (i princip såklart, finns alltid undantag) med rätt inställning. Själv blir jag hyfsat nervös av att bara läsa om alla resor och antal operationer. Men så har jag å andra sidan inte haft ont lika länge som dig heller.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Mitt bäcken och jag16 juli 2014 kl. 18:32

    Jag tror att Du snart också är mogen! Kram E

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)