När ljuset kommer åter

Sommaren för två år sedan bestämde jag mig för att strunta i mitt bäcken. "Vadå jag har välan inte ont? Det är inbillning och lathet. Mina negativa tankar om ett bäcken som aldrig blir bra begränsar min värld. Nu ska det inte styra mig längre. Jag är som alla andra", så tänkte jag. Jag öppnade dörren och provade mina vingar. Men en halvtimmesridtur blev till två veckor i sängen! (typ totalt ryggskott i bäckenet...) Det blev en vändning på flera sätt. Jag kunde inte längre acceptera mina smärtor och jag förstod att lösningen på problemet inte skulle komma flygande till mig. Om jag ville bli bra igen så fick jag själv försöka förstå hur det skulle gå till och sen hitta den vägen. Det var dags för en ny och avgörande rond mot svensk sjukvård. Så där på sängen fullproppad med piller och med en padda i knät bestämde jag mig för att bli frisk!

Hjälpmedel för att ta sig över alla hinder!