Det känns...

...stadigare! Jo, det är sant. Jag märkte det faktiskt redan första gången som jag reste mig upp ur sjukhussängen efter operationen. Mitt bäcken har tidigare känts ostadigt och opålitligt inför varje rörelse jag gjort. Det har inte velat följa med mig. Jag vill liknade det med en trotsig treåring som alltid ska ställa sig på tvären. Kan själv! Mitt bäcken har kört sitt eget race! Så inför varje rörelse jag gjort de senaste tio åren, har jag praktiserat en slags fjäskmetod så att mitt bäcken ska hänga med mig. Det kallas buklåset, d.v.s. spänn rumpa, underliv, nedre buk, och sen kan jag röra mig (en utökad Susanne Lanefelts "kniiip").  Buklåset har varit ett försök att göra mig stabilare, och det har definitivt varit en bra grej! Men vet ni vad? Nu efter provspiken så känns mitt bäcken stadigare. Jag sitter ihop och kommer inte glida isär på mitten! Jag andas in och blåser ut ett "spiiik"!

En bra metod, helt klart!