Tur och retur

En vecka senare och jag har sannerligen utsatt bäckenet för påfrestningar. Och JA, det har fungerat så gott som fläckfritt, och JA, jag är mycket imponerad. Med en längre flygresa och transfer på obekväm buss trodde jag att bäckenet skulle protestera. Framför allt lite större flygplatser med långa gångar är direkt ångestframkallande när bäckenet krånglar. (Just i långa gångar sitter det mycket ångest, eller hur?) För att göra det hela mer behagligt tog jag rullstolen. Det är kanske överkurs men samtidigt gör det att resan med familjen blir smidigare. Jag blir helt enkelt gladare. Det behövs ännu mera träning på gåbandet för att övertyga mig att jag faktiskt kan gå! Väl framme på resmålet parkerade jag rullstolen på rummet en vecka och förlitade mig på stavarna! Jag klarade även att gå ner och upp ur havet utan stavar eller stöd, trots rejäla vågor. Det var lite läskigt men det är sannerligen ett stort framsteg. Det är inte något som jag skulle fixat innan steloperationerna. Hotellet hade också ett bra gym så jag tränade på som vanligt. Oj, vilken skillnad det är att resa när man mår bra. Även familjen blev positivt överraskade att jag kunde hänga på. Nu måste jag träna mer på att gå, så jag klarar de där långa flygplansgångarna nästa gång. Den här resan gav mersmak. Jag har definitivt lämnat soffan!

Som en tavla fast på riktigt!