Utmanar gränser

Jag har kört hårt några dagar. Det har varit mycket på jobbet, och det är en utmaning att hinna allt på en halvtid. Träningen hos sjukgymnast M. gick fint den här veckan. Jo, nu har jag höjt intensiteten ytterligare. Det blev bl.a femtio benlyft med tvåkilosvikter och tolv minuter på gåbandet utan oro. Jag var inte rädd, istället tror jag att jag har börjat slappna av. Sakta börjar vetskapen finnas där att mitt bäcken kommer att hålla, det går inte sönder. Jag kan ta i, köra på och våga testa gränser! Jag har faktiskt gjort saker de senaste dagarna som jag inte fixat/vågat på flera år! Alltifrån bullbak, sopa stallgången, sitta på bio 2,5 h till krattning av löv har jag klarat av. Det fungerar, jag överlever. Eftersom jag nu klarar av en högre nivå träning, så tror jag att jag kan slappna av mer när jag utför övningar på en lägre nivå, liksom vardagliga sysslor. Hänger Ni med? Jag har lämnat min gamla trygghetszon. Sonen inspirerar mig. Han måste vara lite vaksam efter olyckan i våras men tror Ni att han är rädd? Icke, han drar runt som vanligt och i och med det så blir det så mycket roligare. För mig går det framåt även om jag ikväll är darrbent, och lider av ömmande armar. Möjligen har det blivit lite väl mycket gränsöverskridning..

Rulla bullar ger ömmande armar.