Måndagsmesträning hos M.

Och så var det måndag igen och dags för träning hos sjukgymnast M. Det har varit ett uppehåll på två veckor och det har passat mig fint. Den högra sittbensknölen känns bättre nu, och äntligen skulle jag få träna. Men det förra passet kändes i kroppen, läs huvudet, när jag kom in i träningshallen. Då gjorde det så ont i bäckenet att jag fick avbryta träningen och halta hem. Idag upptäckte jag att jag var rädd, rädd framförallt för vissa rörelser som belastar min högra bäckenfog. Rädslan leder till spänningar som blir till värk, som leder till mer rädsla och så kommer den onda cirkeln igång. Sjukgymnast M. peppade och bekräftade att det var okej att vara rädd. Hon menade också att rädslan hjälper mig att inte ta i för mycket, att inte överanstränga mig. Det tar tid att bygga upp kroppen efter sjukdom eller skada. En rehabprocess går upp och ner, och på det hela taget har min resa gått enastående bra. M.s ord lugnade mig. Det gick bra att träna idag, även om jag absolut inte körde på för fullt. Det var snarare "mesträning". Kroppen måste vaggas i trygghet och säkerhet, därefter kan jag öka. Sakta men säkert framåt!

Numera kör jag alltid 2 kilos.