Konsten att ta jämna steg

Idag när jag stod på rullbandet hos sjukgymnast M. påpekade hon att jag haltade. Vi började räkna takten och mycket riktigt så gick jag inte jämnt. Det gick lätt att känna att vänsterstegen var längre än högerstegen. Jo, visst har jag känt det att jag inte alltid går bra, men jag vill inte tänka på det utan älgar mest på. Nu menade sjukgymnast M. att haltandet är en olat, en gammal kompensation för all smärta jag haft i mina bäckenleder. Det stämmer säkert och det är alltid höger som vållat mig mest problem. Jag vill fortfarande inte belasta högersidan även fast jag inte har inte så ont längre, och belastar vänster mer. Det sitter kvar, då kroppen minns. "Korta steg belastar mindre," instruerade sjukgymnast M. "och steglängden ska vara lika för en jämn belastning." Nu blev det svårt på bandet och M. höjde dessutom tempot på bandet, och jag började sjunga för att hålla takten. 1-2-3-4. Sjukgymnast M. tipsade om att lyssna på musik när jag är ute och går. Det är så att så fort jag börjar bli trött, tappar jag koncentration och börjar halta. Men haltandet behövs inte och jag behöver inte lyfta upp höger fot med händerna när jag ska lägga mig på en säng, och jag kan vända mig i sängen utan att tag i gaveln och dra mig runt. Jag vet. Gamla ränder sitter i. Det är bara att tänka rätt och träna på. Mitt bäcken är helt nu!

Liten blir stor! Grattis N. på din dag!