Brist på schvung

Äntligen är januari över, och februari är här! Det är en seg tid på året, och inte blir det bättre av att kroppen strejkar en aning. Förkylningen är över men sitter delvis kvar i kroppen. Det känns trögt, och jag saknar schvungen i stegen. Bäckenet gör ont. Jag antar att det är och förbliver min akilleshäl. Men flera andra leder har också protesterat ett par dagar, som exempelvis armbågarna. Trist konstaterar jag att min "värkpillerfrekvens" dessutom har ökat. "Äsch, det går över snart", tänker jag. Utvecklingen kan inte gå spikrakt uppåt. Det går alltid upp och lite ner, och så upp igen. Min fina träningsdagbok lyser ganska tom. Istället har jag fokuserat på vila, och gått några korta promenader. Jag är trött och frusen. Kan februari ta snabbt slut också? Jag behöver sol och värme, nu!

På väg, men nu är det segt!