Helgens äventyr

Så kom lördagen och det var dags för Friends arena och Horse show. Biljetter, vanliga biljetter (dvs inga handikapplatser) var beställda för ett halvår sedan. Det var då i våras som jag bestämde mig för att i år skulle jag göra det här på egna två ben utan hjälp av rullstol. På det hela taget gick det bra men jag har en bit kvar. Betyget blir precis godkänt. Det var otroligt mycket folk och många trappor. Jag var rädd för att bli knuffad och sen blev det stressigt. Det var då som jag började spänna mig alltmer och så var värken igång, i en ondcirkel av späning och smärta. Ifrån lilltån upp till höger axeln kröp den stekta baconkänslan som jag beskrivit tidigare. Väl hemma dundrade jag på med piller och värmedyna. Kontentan är att jag måste fortsätta att träna på nya situationer som kan bli stressiga! Min kropp, läs bäckenet, är så extremt stresskänsligt. Det här en pusselbit som måste lösas. Kanske ska jag bara acceptera att bäckenet gör ont, och sedan bara slappna av istället för att varva upp mig? Men samtidigt är jag stolt över mig själv att jag låter mig utmanas och inte bara knallar på i den vanliga lunken. Igår söndagen kändes kroppen betydligt bättre och det blev en tiominuters promenad med dottern skrittandes till häst, inga problem alls! Där fanns lugnet, och min egen takt, då får jag med hela mig, utan smärta!

Gymnastik till häst, voltige, kommer aldrig bli min grej!