Dag 2

Snart har ytterligare ett dygn med en förträfflig spänningshuvudvärk passerat. Förutom ett ont huvud, är nacke och axlar spända och jag är lätt illamående. Det hela började i onsdags med ett långt möte. Att vara stilla en hel dag är döden för kroppen. Vi är gjorda för rörelse. Dagen därpå hade jag ett inbokat besök hos sjukgymnast M. Att träna med huvudvärk är ingen framgångssaga. Men jag hade en idé att träningen skulle lösgöra spänningarna, och samtidigt kände jag lite panik för att min onda hals satt käppar i hjulet för en hel veckas träning. "En hel vecka utan träning", bara tanken gör mig stressad. Så när M. tyckte att jag skulle ta det lite lugnare (tror att mitt ansikte tonade mot grönt när jag gjorde sextio utfall) lät jag bli att lyssna. Jag körde på! Jag vill så gärna bli bättre, starkare och friskare. Jag vill få fler kickar av träningen. Jag vill i mååål, bli bäst och det skulle helst ha skett igår. Men som vanligt, antar jag, är det resan som är målet. Fast resa med värk är inte kul. Min spänningshuvudvärk sitter där den sitter. Inte ens ett besök hos söta hästen fick det hela att lätta. Okej, dags att verkligen vila!

Jo, hon rider med säkerhetsväst. Den är under täckvästen!