"Du går för snabbt..."

Härom kvällen kom kommentaren helt oväntat från dottern: "Mamma, du går för snabbt jag hinner inte med!" "Va?" Hörde jag verkligen rätt, gick jag för verkligen fort, för fort? Jo, dottern var några steg bakom och med mina stavar i händerna hade jag älgat på duktigt. Dessutom kom kommentaren från dottern som alltid uttryckt frustration över sin mammas kryckor, käppar, rullstol, orörlighet och allmän senfärdighet. Tji, fick hon. Mitt gående går allt bättre! Jag haltar inte längre och får med mig bägge benen. Hållningen är viktig och att kämpa på även om orken tryter snabbt! Ikväll ligger jag dock delvis för ankare i soffan. Jag gick ut lite för intensivt på jobbet idag och lyckades sträcka mig strax ovanför höger ljumske. Men vad vore livet utan värmedyna och minne av sommaren!

Njut!