Dålig kombo

Maken är bortrest sedan några dagar och jag har ensam dragit familjeruljansen. Jag har snurrat mellan att jobba, laga mat, skjutsa, koordinera och ordinera. Ett visst ökat stresspåslag har infunnit sig. Och jag erkänner; jag har orerat friskt! Hur orkar makalösa ensamma föräldrar? Dessutom har jag sovit dåligt. Lizzykatten roar och oroar på natten, hon biter mig i tårna! Jag tror hon också saknar husse. När tröttheten kommer, smyger värken sakta fram. Det är som att motståndskraften mot det onda minskar när man sovit dåligt, och tålamodet gentemot kroppen är inte på topp när stressen ökar. Det blir en dålig kombination med andra ord. Jag är stel i kroppen och bäckenet ömmar både här och där. Det känns inte det minsta roligt. Jag hoppar träningen idag och lägger mig tidigt istället. Det blir bättre imorgon. Tack och lov är arbetsveckan snart slut. Det blir till att vila ut till helgen och då är äntligen R. hemma igen! Då får jag och mitt bäcken pusta ut!

Jag tänker inte plocka äpplen i helgen!