Stretchoholic

Jag verkligen älskar att stretcha. Jag gör det alltid numera efter träning, då kroppen är alldeles varm. "Hur långt kan jag gå?" brukar jag undra. Det ömmar alldeles underbart när jag sträcker lite lite till. Benen och höfterna är bäst. Härom dagen gjorde jag en upptäckt. Jag kan stå med helt raka ben och sedan vika mig raklång som en fällkniv ner mot marken och sätta ner hela handflator i marken. Det här har jag inte fixat på många år, och det gör inte ens ont. Kroppen börjar sakta men säkert att slappna av och att mjukna upp. Förr i tiden, innan jag blev sjuk var jag smidig men med värken kom stelhet och rädsla. Att få handflatorna i marken är en nygamla färdighet med andra ord. Annars har jag förstått att det är ganska vanligt att kvinnor som lider av kvardröjande bäckenuppluckring är överrörliga. Några lider till och med av EDS. Om jag inte stretchar så kommer ljumsksmärtan som ett brev på posten efter träning. Jag stretchar mer än gärna, massor. Stretchningen blir för mig en belöning efter avslutad träning, och när jag kör alla mina övningar så riktigt längtar jag. Det är så fantastiskt att få känna sig smidig igen, och inte bara som en kall och stel klump.

Olof, kall och stel, stretchar inte!