Imorse hände något som jag fasat för; jag kunde inte gå. Det vänstra benet bar mig inte. Maken gav mig käppen, och så haltade jag från sängen till badrummet. "Favorit i repris? Nä, inte alls." Jag blev panisk rädd, i cirka två minuter. Från: "Nu blir jag liggande igen, allt har varit förgäves!" Till: "Nä, spikarna har inte lossnat, jag är bara stel i bakre lårmuskeln". Och så med den insikten kom jag igång med piller, värmedyna, stretch och dusch. Å, jag älskar stretch! Efter en halvtimme kändes det bra, och jag kunde åka till jobbet. Det var den bästa morgonen. Jag tog kontrollen och hävde smärtan. Jag kunde åter gå. Efter jobbet fortsatte jag till sjukgymnast M. Vi diskuterade länge balansen mellan vila och aktivitet. Okej! Jag erkände att jag kört på alldeles för mycket med träning, och aktivitet. Sjukgymnast M. fick mig att förstå att aktivitet kan vara träning. Jag behöver inte sitta på min träningscykel och göra mina bäckenlyft varje dag. Annan träning är nu fullt möjlig. Jag kan börja släppa min rehabträning, tiden börjar bli mogen för annat? Det ska även finnas plats för återhämtning. Sjukgymnast M. tyckte att det var dags för mig att göra ett excelark för min träning och vila. Där kan jag fylla i min dagliga aktivitet, varken för mycket eller för lite. Det ska definitivt finnas en kolumn för stretching. Jag vill inte vakna med stela lårmusker igen!
Drömmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar