Trist vrist

Det har varit en trött vecka, och nu är det äntligen helg. I tisdags var jag hos sjukgymnast M. och tränade på som vanligt. Det gick fint. Framför allt fungerar min balans utmärkt. Det gick också bra att gå tio minuter på gåbandet. Men dagen därpå började mitt vristproblem. Jag skulle gå nerför en trapp på jobbet, helt vanligt så där, men det tog bara tvärstopp. Smärtan skar genom vristen, och där är den kvar. Jag, som varit så glad över minskad dos med smärtisar, har börjat knappra igen. Det är så hopplöst trist att det är något annat än bäckenet som bubblat fram nu och hindrar min gång. Men jag vet: det här går över! Antingen försvinner det av sig själv och beror bara på överansträngning. Eller så har min alldeles underbara RA dykt upp igen, för jag känner igen smärtan. Den är inte ny, snarare nygammal. Trilskande fotleder har jag haft förr innan jag började med mina biologiska mediciner. Så kan hända är det dags nu att börja igen. Hösten och kylan är definitivt här. Det brukar gå hand i hand med reumatismen. Tack kära bäcken för att Du håller dig i schack! Nu ska jag vila på soffan hela helgen!

Mina gamla kängor får vila ett tag till...