fredag 10 april 2015

Det här med att ta det lugnt!

Det är svårt att varva ner, försöka slappa och ta det lugnt! Jag har kämpat i en vecka nu. När kroppen inte säger stopp så kör jag bara på med den ena aktiviteten efter den andra. Till exempel satt jag och sydde till klockan tjugo över tio i går kväll och var till återvinningscentralen kvart över åtta i morse, på en ledig fredagsmorgon. Det här är ett nytt problem som dykt upp eftersom jag mår så mycket bättre! Jag ska inte göra, och inte ta i, för mycket. Men det är svårt. Det handlar om att hitta en lagom lugn väg i mitt nya post-operations-liv. För det här är ett nytt kapitel i mitt liv. Jag kan gå. Jag jobbar. Jag är en aktiv förälder och partner. (Och till sonens stora besvikelse har jag har inte längre handikapptillstånd till bilen. Vi måste leta p-plats, gå långt och betala som alla andra. Till hans försvar måste tilläggas att i hans tioåriga liv har han inget minne av att jag någonsin inte har haft något handikapptillstånd). Bilden av vem jag är, är inte bara ny för mig själv, utan också för min omgivning. Det är nog en smula förvirrande, framför allt för barnen, och nya vänner som inte kände mig förut, innan bäckenuppluckring och reumatism tog fart. Är jag frisk nu? Nä, men jag mår så mycket bättre. Och "turligt" nog har jag varit förkyld i veckan, och haft lite mer ont än vanligt, annars hade jag nog slitit ut mig! Bäckenet är och förblir mitt drivankare på gott och ont!

Blivande kuddar!

2 kommentarer:

  1. Känner igen mig så himla mycket. Gjorde ifuse i Ängelholm juli + september 2014 och nu är drt sp svårt att hitta balans då jag är så glad över att kunna saker igen...så jag hela tiden gör för mkt. Kul att läsa din blogg ♥
    vartordnadekaos.wordpress.com

    SvaraRadera
  2. Ha! Jätte kul att du också mår så mycket bättre, och att du har fått samma problem som jag! Det trodde vi väl aldrig? Vilken fin blogg du har! Kram

    SvaraRadera