Alltjämt denna RA

Att jag inte har skrivit här på några dagar är ett säkert tecken, ett säkert tecken att mitt bäcken mår bra och att jag håller ett alltför högt tempo! Så har det definitivt varit den senaste veckan, alltså både bra och dåligt! En sak är dock säker: min RA (ledgångsreumatism) gör sig alltjämt mer påmind! Det är välan ganska typiskt att när en sak lugnar sig så dyker nästa ting upp! Det är fötter, vrister och framför allt armbågarna som är besvärliga. Igår låste sig armbågarna totalt och det är tämligen handikappande att inte kunna använda armarna. Då är det svårt att tvätta håret, köra bil, äta, skriva på paddan o.sv. och alla det där extra bonusarna livet som att greja i trädgården här hemma blir helt uteslutet. I samband med steloperationerna i bäckenet gjorde jag ju paus i medicineringen av min RA och pausen hann bli ganska lång innan jag började knapra lite gula piller igen, dvs en låg dos med cellgift! Nästa steg är att börja igen med biologiska läkemedel, sprutor eller dropp. Men det har jag verkligen ingen som helst lust med! Nä! Jag vill inte, jo jag kanske måste nån gång, men jag vill inte! Jag har kommit så otroligt långt, jag mår så mycket bättre och då vill jag inte stoppa i mig en massa piller, gifter! Jo, jag vet, det är mycket bättre att må bra med piller än att må dåligt! Jag antar att jag kanske måste ringa reumatologen snart men jag drar mig. Jag tror att mina för tillfället stela obrukbara armbågar snarast är symptom på obalansen i mitt nya post-operations-liv än reumatism! Jag måste hitta ett bra tempo som håller i längden för mig och för min nya hälsas skull!

Livskvalité!